Afterwork

 
För snart en vecka sedan var jag på afterwork med jobbet. Det var helt underbart kul! förvånadsvärt lite snack om jobb. Det var mer oseriösa samtal under kvällen med massa alkohol och mat. Några hoppade av och så funderade vi på att hitta på en skandal bara för att personen som hoppade av hela tiden bara snackar om att vi behöver en skandal på jobbet. Det upptog en stor del av diskussionen, vad för skandal skulle bli trovärdig! Däremot kom vi inte på något som vi ansåg vara tillräckligt trovärdigt... Men det var helt behövligt och sjukt roligt att träffa mina arbetskamrater privat. 
 

Fyra timmar av smått ångest

 
Idag gick jag till frisören igen. I sista minuten bestämde jag mig hur jag skulle klippa mig. På sista tiden har jag tappat massor med hår. Varje gång jag tvättar håret så har jag en handflata med hår på golvet. Så jag har märkt att mycket av mitt hår har försvunnit. Därför blev det min hårfrisyr som jag valt. 
 
 
I min värld så skulle jag komma ut med några röda slingor. Det blev inte riktigt så. Min frisör och jag har olika språk märkte jag idag. Men jag måste säga, jag gillart! Jag ser ut som en seriefigur och syrran hatar de. Enligt henne ser jag ut som en tant! Men hennes vän älskade det och stod och kammade mig hur länge som helst. Jag blev hennes personliga docka. Det är tur att smaken är som baken, delad!
 
 

Hur gick det sen?

 
För ett tag sedan så bloggade jag om att jag håller på att bli hemlös. Det har varit ett litet projekt i sig kan jag juh säga. Det har varit endel samtal och mer samtal men det har ordnat sig. Jag är numera inte bostadslös utan bor kvar. Samtidigt som jag försöker hitta en annan lägenhet. Men det känns skönt att kunna veta att jag inte kommer bli hemlös. Egentligen hade jag inte blivit det för att Alec erbjöd sig att jag får flytta in hos henne. Vilken pärla! Men jag är tacksam att det inte blev så för det hade nog varit slut med vår vänskap då!!! 
Men jag kan numera andas lugnt och sluta svära. Jag har svurit en massa kan jag säga. 
 

Världens underbaraste

 
I lördags hade jag besök i Skövde. Då kom min vackra vän Anki på besök med sin blivande man. Detta har varit bokat i över en månad och det är verkligen påtiden vi träffas. Egentligen skulle vi åkt ner till en annan vän på besök men det blev ändrade planer. 
Hon kom upp på förmiddagen. Vi alla tre gick i affärer och hennes Fredrik var så tålmod han kunde bli. Han sa ingenting och väntade på en stol när vi provade kläder och så gav han en tumme upp eller en tumme ner. Det blev mer shopping för mig än vad jag vill erkänna för mig själv. Men men det jag inte säger, är inget jag behöver veta! ;) Snabbt hem byta kläder och sedan så var det att träffa upp på deras hotellrum för att dricka alkohol ur dickflaskor i pappersmuggar. 19:45 hade vi ett bord bokat på Glädje. Där smakade jag på råbiff och jag vet inte vad jag tycker. Det är inte illa, det är som en västerländsk version av sushi. Vi åt god mat och vi drack gott vin, pratade och skrattade så att tårarna kom. Efter maten satte vi oss i pubb och drack öl. Där Fredrik hela kvällen mobbade mig för mitt val av öl. Jag dock vet att han bara var avundsjuk för att jag drack hard core öl medan han drack fjollig öl med frukt i! 
 
Det var magiskt, det var underbart och det var precis vad jag behövde! 
 

Me, my self and I

 
Idag ska min egosida vara i centrum. Jag upplever mitt liv jobbigt. Det är konstant uppförsbacke och många gånger ler jag när jag egentligen bara vill lägga mig ner och dö. Men en väldigt kär vän till mig brukar alltid säga: Genom smärta utvecklas man! 
Ja vad ska jag säga, jag utvecklas. Jag har varit mycket duktigare på att börja verbalisera det jag vill i livet. Mina önskningar och mina tankar. Dessutom har jag börjat sluta kompromissa bort saker och ting. För mig har det blivit viktigt att sluta kränka mig själv. Jag gör nu val som kan välja bort saker enbart för att det är bättre att få som jag vill än att göra som någon annan. T ex har jag valt att välja bort vissa män som visat intresse för att de vill inte samma sak som jag i livet. Jag vet precis vad jag vill och jag är faktiskt hellre själv och veta att jag kämpade för det än att vara ihop med någon som kommer slösa bort mitt liv. 
 
Mitt liv har fått mig och inse vilken stark person jag är. Om jag vill kan jag flytta på två berg samtidigt. Däremot har jag också lärt mig att starka personer behöver vara svaga för att få en balans inombords. Så jag har också börjat uppskata det lilla i livet jag tagit så självklart förr. Bjuda på mig själv och ja det känns som jag börjar finna mig själv på ett helt nytt sätt. 
 
Det ledsamm är att mamma aldrig får se denna nya utvecklade superwoman. Ja jag vet hon tittar på mig från sitt moln i himmeln. Men vet ni jag hade tagit tillbaka allt det bara jag fick tala med henne en gång till. 
 

1 april

Jag är inte snäll jag! Idag kom jag på att vi skulle lura de som kommer och jobbar på kvällen. Kim och jag börjar plocka ihop en historia om att vi ska få en akutplacering från skatteverket. Det är en ungdom från Afganistan som är väldigt deprimerad och utfört ett allvarligt brott. Hans rum hade vi gjort iordning och han kommer in till Skövde med tåg 16:05. Två måste möta upp honom. Redan på torsdag kommer två i personalen behöva åka ner med honom till Göteborg för han ska på polisförhör.
 
Där sitter Kim och jag, vi berättar och vi spär på. Allt gick jättebra enda fram tills vår chef kom in. Han var också med på noterna men han kan INTE ljuga. Då började folk undra lite vad som händer. Tillslut kunde de inte hålla sig och vi fick avslöja oss. Kim och min tanke var juh att någon faktiskt åker till resecentrum och står och väntar. Men det blev inte så. Jag vet att jag kommer få igen, jag har redan blivt lurad flera gånger på liknande sätt på jobbet. Men det var lite kul. Och som chefen sa: känns inte arbetspasset så mycket lättare nu?! 
Hahahaha tur att jag gick hem kl 16 kände jag, skulle nog fått en massa skit annars... 

Resa till Gnällbältet...

 
Så idag tog jag tåget till Örebro för att träffa Mia. Det har varit ett bra tag sedan vi träffades och nu fick det vara nog. Jag tror på fullaste allvar att vi var tysta i 10sek som längst. Det började med att vi gick och fikade, där satt vi ett bra tag. Han som äger stället kollade massor på oss men han kunde inget säga. Vi pratade och åt vår kaka. Som var väldigt god måste jag säga. Efter lite affärer gick vi hem och jag blev bjuden på lyxlunch. Samtalet fortsätter och fortsätter och fortsätter. Det är det som är skönt, att bara prata ur sig. Att finnas och existera i nuet, även om hon körde helt slut på mig!
 
Det blåa bilden på mig är från ett badrum på skatteverket i Örebro. De har neonljus där. Mitt kiss lyste inte, jag antar att det är en bra sak! 
 

En sorglig dag

Idag har jag sagt "hejdå" till en vän. För att förtydliga så kommer jag fortfarande ha kontakt med Maggis, jag kommer bara inte jobba ihop med honom mer. Det är slut på en era på Jobbet. Jag tycker de är väldigt jobbigt faktiskt för Maggis är väldigt speciell för mig. Han är min trygghet och funnits där för mig i väldigt mörka perioder av mitt liv. Han har varit min mentor på jobbet och han har hjälpt mig att hjälpa mig själv både privat och i arbete. 

Därför känns de så tungt att han ska "försvinna" ur mitt liv. Han är juh som en Gud för mig. Okej jag är inte förälskad i honom (även om de kanske låter så) och ni ska veta att han vet precis hur man gör för att reta gallfeber på mig, och många gånger har jag varit så arg på han att jag bara vill slå han på näsan. Men det är just det som varit saken, Maggis har alltid funnits där ändå. Det kommer bli väldigt tomt utan honom på jobbet nu och ingen kan ta hans plats. 

Men mina vänner är mitt kärleksliv, jag älskar dem. Folk brukar säga att blod är tjockare än vatten, men de personerna har glömt att blod är gjort av vatten. Maggis han tillhör den skaran, han är min vän!

Dag 4, resan hem

 
Dag fyra var bara resa. Vi gick upp 04:30 och åkte till flyplatsen. Då kan jag säga att det var varmare utomhus än när vi landade i Sverige vid lunchtid. Första timmen eller två sov vi faktiskt, men eftersom flyget är fyra timmar långt så behöver man roa sig med något. Det gjorde syrran med att ta selfies. Hon är så knäpp den där ungen! Jag förstår verkligen inte vart hon fått det från!?! :P
 

Dag tre, Malaga, Puerto Banús och tokigheter

 
Tidigt på morgonen åkte lilla familjen till Malaga. Vi skulle gå runt och titta på vad som erbjöds där. Vi började med att fika på ett café, där Maya självklart var tvungen att äta Churros. Det är som ja friterad deg som doppas i mörk choklad. Det är en mysig stad med blandingar av små gränder med affärer och stora fina affärer. Hela staden hade en röd matta utrullad och det tog lite tid innan jag förstod att det var filmfestival i staden den här veckan. De visade gamla klassiker, svartvita filmer och då har de rullat ut den röda mattan för att visa det lite mer festligt. 
 
 
Anledningen till att vi åkte var mer för att besöka katedralen i Malaga. Det var en väldigt stor byggnad som tog än med häpnad. Den var nästan cikelformad och i utkanterna fanns det små kapell för olika helgon. I mitten fanns det fyra altare åt varje vädersträck och stora tvskärmar så att vi kunde hänga med vart man än var i kyrkan. Vi satt faktiskt med på Söndagsmässan och jag blev så himla imponerad över hur mycket spanska jag fortfarande förstår. Det är över tio år sedan jag läste det på gymnsiet och inte ens då var jag duktig på att plugga. Men jag förstod att biskopen talade om att vi ska vara mer som Jesus som tar alla människor in i hjärtat och ser på dem med lika värde. Samt att vatten är ett tecken på livets gåva. Alla har rätt till vatten och det är en mänslig rättighet. Jag förstod inte riktigt varför han talade om vatten en söndag som denna. Men jag satt och lyssnade och njöt av min omgivning. 
 
 
Så efter att besökt kyrkan och varit på mässa fortsatte vi gå runt i Malaga för att strosa. Då helt plötsligt så hör vi trummor som slår och människor som mässar. Vi stannar och tittar på och inser att de protesterar mot något. Efter mycket så lyckas jag få fram att de protesterar mot att i Malaga funderar de på att beskatta vatten som de använder till dagligt bruk. DÅ klickade det plötsligt varför biskopen pratade om vatten. Men för att vi skulle komma till bilen så var vi tvugna att gå med detta tåget. De fanns verkligen ÖVERALLT! Så vi har alltså också mer eller mindre protesterat mot vattenskatten i Malaga. 
 
 
När vi tröttnade på Malga så åkte vi till Puerto Banús som är ett sådant hemskt poshställe i Spanien. Det krävs speciellt tillstånd att komma in till hamnen med bil, då måste du äga en båt som aldrig lämnar hamnen. Det är alltså ingen som har en bil under en miljon som åker in där och alla ställerna är så pissigt dyra att bara kolla på dem gör ont i plånboken. Men det var ändå roligt att sitta ner och titta på folk. Sedan åt jag en av de godaste skaldjursrätterna jag ätit på länge. Men ska man äta fisk ska man väl göra det i en hamn? Det sprang väldigt mycket folk också som sålde kopior på saker och ting. Jag höll på att ta med mig flera väskor hem, men hittade ingen jag helt och hållet föll för... 
 
 
När vi kom hem så fick syrran för sig att det skulle sola och badas. Hon är så galen den där. Tyvärr är hon väldigt övertalande och så var det kört. Japp vi badade i mars i en ouppvärmd pool. Det är säkert därför jag sitter här och hostar när jag bloggar. Hela anledningen till att vi badade var för att hon var uttråkad. Man kan juh fundera på hur hon kunde vara uttråkad efter en dag som denna, men så var det. Kallt var det och jag skulle nog faktiskt göra om det om jag fick chansen. 
 
 
Efter ett uppfriskande bad så gjorde vi iordning oss och gick ner till syrrans favorit café. Där har de varenda munk du kan tänka dig och så mycket socker. Jag kunde äta en fjärdedel av min munk innan jag mådde illa. Men syrran åt sin och resterande av min. Njöt gjorde hon, sedan lekte hon lite på lekplatsen och vi fortsatte vår färd genom staden och tittade på alla husen. Det var inte så mycket mer vi gjorde denna dagen för vi lade oss mycket tidigt då vår hemfärd är tidigt tidigt dagen efter. 

Dag två, Gibraltar och Shopping

 
På morgonen vaknade jag till detta. Tror du att jag blev lycklig eller lycklig!?! Det är helt underbart att kunna varkna till palmer och jag saknar det redan... 
 
 
Efter frukost åkte vi till Gibraltar. Det är en halvö som sitter fast i Spanien men tillhör England. Det tog kanske 45min från huset att åka dit och vi kom dit tidigt innan trafiken började. Här är saker och ting skattefritt och det var en blanding mellan England och Spanien. Husen såg ut som i Spanien men alla talade som vi vore i England. Det var lite skönt att kunna göra sig förstådd utan problem. Där gick vi in och fikade innan affärerna öppnade eftersom vi var där så tidigt. Sedan gick vi runt i affärer och tittade. Men vi hittade bara lite kläder till Maya som frös och chokladkycklingar till påsk. De går Maya och tittar på och pratar med: Du kommer ligga i min mage sedan för du ser så mumsig ut! 
 
 
Maya och jag åkte upp på Gibraltaklippan med linbanan. Bernt stannade på marken för att han gillar inte höjder. Det var lite läskigt i början när vi började klättra uppåt berget men sedan så blev vi båda vana. Det fanns massor att titta på däruppifrån. Synd bara att det var lite dimmigt... 
 
 
 
Väl uppe på toppen kunde vi se allt! Vi tittade på utflykten och på bergstopparna och klättrade på olika klippor och i gamla militärbyggnader. Väldigt smart av mig att välja vita linnebyxor, men jag brydde mig inte. Uppe på toppen träffade vi också Europas enda apor. De var så sjukt söta och så sjukt tama men ändå vilda. Vi som ni kan se på bilden kunde gå väldigt nära men vi ville inte klappa dem. För det stod att de kan bitas rätt bra och det är inget vi kände för att göra. Det tog även en liten stund innan jag insåg att människor som varit där har lämnat sina spår fast på kaktusen. De ristade in: I was here, och liknande. Däruppe på toppen blåste det något kopiöst mycket och efter klättat och vandrat runt åkte vi ner huttrandes för linbanan igen. 
 
 
Efter det så åkte vi till den sydligaste punkten på Gibraltar. Där det finns både moske och kyrka (vilket jag glömde ta kort på) Den dimmiga bilden ni ser är en båt och i bakgrunden är det atlasbergen i Marocco. Det var så nära men ändå så långt borta. Det blåste som tusan och det kändes kallt. Vi fortsatte i bilen och åkte runt i tunnlarna i berget och tittade på alla fina hus. 
 
 
Nu kurrade magen massor och vi åkte in till Puerto Banús. Lilla primadonnan Maya ville äta på Hard Rock café och så gjorde vi det. Där lyckades hon hälla ut ett helt glas pepsi i knät på sin pappa. Efter det så gick vi in i Mayas favoritaffär. Den hade fyra våningar och varje våning är lika stor som Ullared. Däremot blev det inte mycket shopping kan jag säga, för det var bara märken. Allt från gucci, channel och andra. Jag hitta iad min Thomas Sabo jag samlar på och så hittade jag berlocker som enbart säljs i Spanien. Det jag fick välja mellan var en falamenko sko, tjur, kastanjetter och solfjäder. Jag valde självklart skon. 
 
 
När vi kom hem var vi trötta och mer trötta. Vi åt massa frukt vi handlat och så fick Maya för sig att hon skulle bada i poolen. Jag kom inte längre än vad ni kan se på bilden men hon hoppa i. Kanske lite för att jag uppmade henne. Det är inte en uppvärmd pool vill jag säga men det brydde inte hon sig om. Hon skulle bada och det gjorde hon. Huttrade som tusan gjorde hon med! Senare åkte vi ut och åt och sedan gick och lade oss. Helt slut efter en dag med full fart och fläkt! 
 
 

Dia Uno, Casa Estrella

 
Så nu ska jag berätta vad syrran och jag gjort. I fredags åkte vi med flyg över till Malaga, Spanien. Syrrans pappa (som också var med på resan) äger ett hus i Sant Pedro vilket ligger ungefär en timme från Malaga i Spanien. Huset heter Estrella (stjärna) och är byggd av en man som heter Steve Ballos. Han ska ha varit en engelsk filmregisör. Enligt lite information som kom med i husköpet så har Winston Churchill och David Neiman ha varit på besök i huset. Huset är GIGANTISKT och 10 pers kan utan problem sova där. Jag kände mig som hemma direkt. Händerna ni ser på ett av korten är från tidigare ägare, sött va! Jag blev kär direkt och kände att här ska jag absolut komma oftare... 
 
 
Vi åkte runt lite för att kolla runt på kvällen samt att Maya och Bernt skulle bestämma sig vart de skulle äta. Jag sa att jag inte lägger mig i den diskussionen för jag har inget att invända på. Vi gick tillslut iaf till deras favoritresturang Da Bruno i Puerto Banús. (Puerto Banús får ni veta om i ett annat inlägg) Maya kan inget annat än att prata om denna resturang. Nu ska jag berätta att jag har ätit de godaste oliverna i mitt liv. Jag egentligen HATAR oliver och det är så sjukt äckligt att jag inte ens gillar de i mat. Men dessa oliver var underbara! De var inglagda i chiliolja, med färsk chili, morötter, fänkål och annat jag inte kunde fundera ut! Så nuförtiden kan jag alltså säga att jag äter oliver om de är från Brunos. Kvällen avslutades med att titta lite på tv och sova. Vi var så sjukt trötta efter en lång dag av resande och intryck!
 

NI får vänta

Jag vill blogga men jag kan inte för blogg.se verkar inte vilja att jag laddar upp bilder idag. Så jag orkar inte bråka utan det får bli när de blir...

åh det blir juh bara bättre och bättre

 
I fredags kom det ett litet paket från boxoffice! Det är våra resehandlingar och hop on hop off i Paris. Ahhh jag kan inte vänta mer, kan det inte bli april nu! Detta med tålamod är inte riktigt min grej. Nu ska jag bara komma på varför vi fick fyra biljetter för att resa runt på metron och inte två?! De ser likadana ut så vi kanske fick två extra ifall vi tappar bort våra första. Men gud vad jag längtar efter detta! Det är väl egentligen bara Disneyland Paris biljetterna kvar nu, sedan har vi allt. Flygbiljetter, hotell, transfer, metrokort, hop och och hop off. Det vi ska göra är bara uppleva allt och äta mat som är kvar. Men det ska bli super duper detta!!!
 

Yster och Yster

 
Yster och yster är faktiskt just nu ute på äventyr och när vi kommer hem så lovar jag att berätta för er vad som hände och vad vi gjorde! 
 


Det finns ingen som jag! Det kan bero på att jag är som ett aprilväder, så man vet aldrig med mig. Men tack för att du tog dig tiden att läsa här...
RSS 2.0
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...