Det går shoppa barn i Ullared!
Igår var jag i Ullared. Med Katti, min gudson och Kattis svärmor Isabell. Katti ska nämligen bila "hem" på semester och behöver därför presenter med sig. Jag behövde inget och följde bara med för det kul! Vi gick därinne ett bra tag och sedan så tror jag att jag dog lite. Jag är inte van vid att vara så länge i Ullared. För mig är det max en två timmars resa. Jag vet vad jag vill, vet på ett ungefär vart de ligger och så ut. Men den här gången tittades det på allt. Åh herre min skapare! Efter några timmar så hade jag plötsligt ett barn i min vagn. Så på något sätt hade jag lyckats köpa ett barn. Men jag väl skulle betala då var han gratis! Sicken himla tur!!! Skämt åt sido. Min gudson fick inte plats i mammas vagn längre så han låna min. Det var lika bra de för då kunde jag inget handla!!! Theo-totts dop
Nu när jag sitter här ute i solen och väntar på min syrra kan jag juh blogga om vad som hände igår. 
Igår var det Theodor Bertil Olivers dop. Det var väldigt mysigt och super personligt. Karl-Arne prästen har verkligen blivit gammal nu. Han virrade till allt väldigt bra. Började tog slutet och sedan mitten... Ja men det är väl så när man fyller 70 snart... Men nu är min gudson döpt och eftersom jag inte höll i honom blir jag enligt de äldre traditionerna (alla är faddrar nuförtiden och inte gudmödrar) fadder. Gudmors ansvar är att försörja barnet och fadderns ansvar är att hjälpa barnets själsliga resa. Så mitt jobb är att hjälpa Theo och hans själsliga resa. Att uppskatta det lilla i livet...
Jag vet inte om jag är känsligare eller visare men jag uppskattar de små sakerna i livet mycket mer nuförtiden. T ex idag när jag kommer trött hem och telefonen ringer: Sväng förbi mig, jag har lagat burek till er. Det är så jag kan börja gråta. Eller doften av sommarregn. Det har aldrig luktat så ljuvligt som nu. Eller lite smink och vaxade ögonbryn i ansiktet efter att i tre veckor gått runt i foppatofflor, hästsvans och leggings. Gislaved får alltid se mina absolut finaste sidor! (super ironiskt)Eller att mina fina vän Katti åker hela vägen till Jönköping för att hämta hem mig, eftersom det inte går några mer bussar. Jag kan faktiskt inte en bättre kärlekförklaring än de! ♡♥El Finalé!
Idag var sista gången jag träffade kurator Ulf. Jag kom in på hans kontor med min packning i högsta hugg och skämtar lite: jag tänkte flytta in här! Så säger Ulf: jadu du får plats jag ska nämligen sluta, så det är sista gången vi ses.
WTF!
Nej sådant här kan man inte göra med mig. Jag behöver Ulf, helst vill jag ha hans direkt linje så jag kan ringa och hyperventilera och han hjälper mig ta alla besluten. Men så får jag inte göra, så vill jag inte ha det. Jag vill inte vara tjejen alla hjälper, jag vill vara tjejen som klarar sig själv.
Men jag ville inte sluta med Ulf nu, jag är inte redo känner jag. Jag vill tala en stund till, reda ut mer sorger i livet och sätta det i en låda upp i livets bokhylla. Men men man kan inte få allt här i livet. Nu är frågan, leta upp en ny Ulf eller låta det vara?!?
Dear Karma
Orkar inte ens förklara, men jag är så sjukt ledsen. Så ledsen över allt i mitt liv. Känns så förbannat orättvist och jag orkar verkligen inte mycket mer.
Självsyn.
Idag var jag hemma hos en vän och vi talade om självbild. Hur vi uppfattar oss själva och om den bilden stämmer överrens med vad vi ser i spegeln. Vi båda sa att vi inte kan säga att våra bilder inte stämmer med vad vi har i huvudet. Konstigt att vi är sådana. Hur ändrar man på det då?
Bitterhet!
Jag mår inte bra!
Jag är bitter och negativ.
Jag är ARG och frustrerad.
Jag är som ett svart hål.
Ett svart hål som suger åt sig allt negativt.
Men vet ni jag vet att jag kommer överleva detta med...
Mina bekännelser...
Jag måste börja erkänna att jag börjat fundera på att göra en gastric bypas. Det är inte enkelt för mig ska ni veta. Jag gillar inte idéen bakom själva operationen. De går nämligen in och opererar in anneroxia. Min magsäck ska isf gå från en knytnäve till en tumnagel. Så det är inte konstigt att jag skulle gå ner i vikt, muskler och allt annat då. Men jag känner en uppgivenhet. Jag känner att jag skulle vilja visa personen som jag tror mig vara. Inte personen som jag ser på bilder.
Anledingen till att jag inte gjort den, för jag har blivit erbjuden den i över 10år nu. Är för att jag hela tiden känner att jag inte gjort allt för att gå ner i vikt. Jag har inte försökt mitt yttersta för att gå ner och därför kan jag inte göra operationen. Jag vet varken ut eller in just nu. För hur mycket jag än vill börja försöka så kommer jag inte ur mina dåliga rutiner. Spiralen har rullat förlångt just nu.
Symöte i hönshuset!
Idag var syrran och jag och hälsade på hemma hos Katti och hennes familj. Det var mysigt och ungarna lekte som tusan. Maya tycker det är så kul att gå dit för att de har djur. Det kan jag faktiskt förstå. När jag såg hönorna idag så kunde jag inget annat än skratta. De låg allihopa under en vagn för att få skugga, men det fick mig att tänka på ett avsnitt ur Pettson och Findus böckerna. Hönorna har symöte. Jag väntade mig att det skulle komma upp kaffekoppar och ett litet konstigt djur i något hörn.
Äntligen funnen!
Min mamma hade köpt ett armband till mig i födelsedags present. Men vi hittade det INGENSTANS! Det har varit borta i två månader. Både Madde och jag har letat och letat och letat. Jag har varit inne i affären där det köptes och kollat om det glömts där, men icke som icke.
Men igår hittade jag det i en av lådorna i mammas änglaskåp. Helt otippat jag kan säga eftersom inget annat än änglar går nära skåpet egentligen. Det samlas högt och lågt och bara änglar får vara i skåpet.
Men nu är mitt armband återfunnet efter iaf två månaders sökande.
Men nu är mitt armband återfunnet efter iaf två månaders sökande.
Utprovning...
Idag hemma så har ungarna testat mammas hjälpmedel. Mamma har just nu ett sår på benet som gör att hon inte kan stå på foten. Därför för att inte bli för sängliggande så fick hon en ny lift. Den var juh självklart tvunget att prövas ut. Det var väldigt roligt att hänga och flänga tycktes det.
Smart är det också för att ungarna inte ska vara rädda hemma. Det är inget konstigt utan helt naturligt.
En resumé över helgen...
Fredag:
Syrran vann sin del i Melodifestivalen på skolan. Hon och hennes BFF Janina dansade och sjöng till Hot and Cold med Katy Perry. De var lite nervösa precis innan men de skötte sig bra på scen. De var inte de bästa kan jag juh säga men jag beundrar dem för att de faktiskt vågar. De vann inte men de fick pris ändå. De fick ett 100kr presentkort att kunna använda vart de vill. Inte illa faktiskt!
Lördag:
Vi var först ute på Gisledagarna. Det blev en del åkande i karuseller för Maya, köpandes av godis och ett mobilskal. Sedan träffa hon på sin Bella och det var hon väldigt glad för. Hon var även med i det traditionella vattenkriget mot gislaveds brandmän. Det var i ÖSREGN och 5min efter det började sa syttan: Jag är klar nu, ta hem mig!
På kvällen satt vi alla i trädgården och grillade!
Söndag:
På Söndag hade vi kalas för både barn och stora. Först var det för alla barnen som syrran bjudit hit. Det var väldigt trevligt och hon fick en massa fina presenter. SYrran var glad kan jag juh säga...
Sedan hade vi kalas för alla vuxna som ville komma och säga grattis till Maya. Då grillade och åt tills vi sprack. Tom katten var så trött sedan efter alla kalasen. Han lade sig hos mamma och bara njöt av uppmärksamheten.
Syrran var överlycklig och mådde verkligen som en prinsessa.
Min stora lilla Get!
Idag har min Get fyllt år. Jag kan komma ihåg det som det var igår när hon föddes. Egentligen är det nio år sedan två förväntansfulla skrämda tjejer satt och väntade. Min Mia och jag hade kört in mamma till BB och väntade på det lilla undret. Varje gång hissen plinga stannade vårt hjärta. Sedan den gången jag såg henne för första gången var de kört. Hon terroriserar mig, skriker på varandra, gosar, slåss, kramas och du vet allt de där. Hon drar mig till vansinne så mycket älskar jag henne. Skämt bort henne så det stinker ur rumpan på henne, har jag med gjort. Men det blev endel rätt med henne med! Men kan ni tänka er att hon blivit hela nio år nu! En händelserik dag...
Jag är så trött så trött. Idag har jag varit i Ullared och köpt syrrans presenter. Sedan var vi hemma och städade altanen och förrådet. Det är väldigt fint där nu. Jag hoppas det förblir det också... Nu har jag somnat en gång medan jag skrivit detta. Det blir inte så mycket mer skrivet känner jag. Det jag köpte till mg själv i Ullared var en väska och baddräckt. Wohooo...Bortskämd snorunge...
Det är precis vad jag är! Detta är presenter för att jag fyllt 30år från Mamma, Madde och Gittan. Jag känner mig verkligen bortskämd och tycker att det var superfint. Varje berlock betyder något. Skon, för min förkärlek för just skor. åh skor! Ängla vingarna/hjärtat är från mamma, för jag är både hennes ängel och hjärta. Nycklarna symboliserar något nytt. För att jag har upplevt något nytt, för jag håller på att uppleva något nytt och för att jag ska. Så himla fint. Jag och andra kan samla mitt liv på det armbandet! Sedan fick jag en ny mp3 spelare och en väldigt dyr sådan!!! Knappt jag vågar använda den men självklart kommer jag göra de. Ska träna med den för den har tydligen en egen Runkeeper i sig. Perfekt slipper jag ha telefonen med mig!!! Tar presenterna aldrig slut?
